I går var jag på ett intressant möte på Arbetsförmedlingen angående undersköterskeutbildning.
Arbetsförmedlaren sa att det inte var omöjligt att jag skulle kunna gå en sådan utbildning inom ramen för Jobb- och utvecklingsgarantin.
Utbildningen skulle då vara förlagd antingen i Jönköping eller i Övertorneå. Går jag utbildningen i Övertorneå kvalificerar det mig att söka jobb som undersköterska även i Norge och Finland. Det är ju ett plus. Skulle mycket väl kunna tänka mig att flytta till nåt av de länderna, särskilt Finland. Sveriges framtid ter sig (av skäl som jag inte vill gå in på nu) mörk.
Men, ingenting är klart ännu, så det är lika bra att jag inte ordar så mycket mer om detta här och nu. Får antagligen anledning att återkomma till det längre fram.
Jag har ju jobbat många år inom omsorgen och jag har en fallenhet för det. Å andra sidan känns det lite konstigt att jag med min magisterexamen i konst nu ska satsa på att bli undersköterska. Men, tyvärr har jag ju inte lyckats förvalta den där konsthögskoleexamen. Åtta år på konstskolor. Åtta år då jag försakade allt för konsten. Till vilken nytta? Ingen. Det enda konkreta resultatet blev att jag lyckades dra på mig över en halv miljon i studieskulder.
Men, det där är inget jag bör gräva ned mig i. Nu gäller det att se framåt och göra det bästa av situationen. Det senaste halvåret har jag mått bättre än på länge. Bara en sån sak.
